Hittat några språkfel på min blogg? Det har jag! Och jag tycker inte det gör något.
Jag jobbar som journalist och har rätt bra koll på svenska språket. Att det ändå lätt blir fel när jag skriver på nätet beror på flera saker. Ett skäl är att jag ibland skriver på iPhone eller iPad. Knapparna är små, och risken att träffa fel är stor. Dessutom är skärmen liten vilket ger begränsad överskådlighet över texten. Det blir svårare att upptäcka felen. Dessutom skriver jag gärna snabbt när jag skriver för nätet, lite som när jag smsar.
Men det här gör inget. Stavfel i mina böcker vore jobbigt eftersom de skulle störa läsupplevelsen. Man har vissa förväntningar när man närmar sig mediet bok. Men förväntningarna på webben är annorlunda.
Internetanvändare vill ha snabb tillgång till material vilket gör att vi är mer benägna att förlåta småfel än, säg, den som väntat ett år på uppföljaren till Cirkeln.
Men en kanske viktigare sak (för mig är det viktigare) är att på nätet är man sin egen redaktör. När du läser en tidning finns en redaktör som bestämt urvalet och därmed fungerat som filter mellan dig och innehållet. Innehållet får då en högre kvalitet, men ditt urval begränsas. När du knäpper på TV:n får du hög upplösning på bilden. Men ändå är det Youtube folk samlas kring på efterfester. Folk vill helt enkelt göra sitt eget urval – och vi visar gärna upp vårt urval eftersom det säger något om oss själva.
På samma sätt har jag hållit på och lyssnat på den här låten av Die Antwoord på repeat över nätet tills jag fick tag på skivan. Jag måste själv klicka på play varje gång jag vill lyssna, vilket ju är jobbigt. Men jag tar det, hellre än att höra Danny Suacedo på radio.
På samma sätt tänker jag mig att vi är mer toleranta för skavanker på en blogg, eftersom vi som bloggläsare själva innehar redaktörsrollen, till skillnad från när man till exempel läser en intervju med nämnda bloggare i en tidning.
Eller har jag fel? Är du kanske farbror språkpolisen och har kommit för att hämta mig?
Lämna ett svar