Idag släpper debattören Pelle Billing, ofta sammankopplad med Pär Ström, en bok som han själv låtit trycka. Både han och Pär Ström utgår från en gemensam tes: det behövs en rörelse för killars och mäns frigörelse.
Jag kan inte göra annat än hålla med. Killar begränsas av stereotypa förväntningar kopplade till vårt kön. Vi utsätts för våld av andra killar. Vi uppfostras av kulturen till risktagande, vilket på statistisk nivå leder till sämre hälsa. Vi får inte ge varandra fysisk närhet.
Det finns många skäl till att protestera mot hur könsnormer drabbar män. Men den analys som används måste innehålla mer än bara män. Annars blir det svårt att se hur saker hänger ihop. Till exempel: Vissa män tycker att de inte kan ta föräldraledigt för att skapa anknytning till sina barn, eftersom de tjänar mest i hushållet. För att bättre förstå problemet måste man också ta in kvinnor i analysen. När man inser systematiken med vilken kvinnor får lägre löner och tvingas jobba deltid, då blir det också lättare att rikta åtgärder som på riktigt kommer att hjälpa papporna.
Eftersom jag är en så kallad ”intersektionell feminist” går jag ett steg längre. Det är inte bara män och kvinnor som måste analyseras ihop. Dessutom måste man i analysen lägga till sånt som hudfärg och sexualitet för att riktigt förstå hur systemet hänger ihop.
För den som vill följa den feministiska kampen riktat mot män finns många källor. Förutom mina lättlästa böcker Respekt och Pittstim kan man i vilket bibliotek som helst hitta lite mer avancerade böcker som Jesper Fundbergs Kom igen gubbar!, reportageboken Med uppenbar känsla för stil eller R.W. Connells Maskuliniteter. Den som föredrar att läsa bloggar kan följa Gustav Almestad, Martin Halldin eller Alexander Chamberland. Det finns många organisationer som jobbar för killars frigörelse, till exempel RFSU, Rädda Barnens Ungdomsförbund, RFSL, RFSL Ungdom, Elektra, Röda Korsets Ungdomsförbund, och Män för Jämställdhet.
Till och med ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige är med och driver ett projekt som riktar sig till tonårskillar om killrollen! Fatta att ROKS, som har fullt upp med att rädda livet på kvinnor och barn som flyr från sina hem, ändå sätter av tid till att hjälpa tonårskillar?! Det är beundransvärt att de orkar. Och helt rätt tänkt. Vill ROKS hjälpa dem som blir slagna i hemmet (det är framför allt män som slår) så måste också männen själva frigöras från de maktstrukturer där våld är ett medel för att upprätthålla hierarkier.
Billing och Ström säger att killar och män måste frigöras från förväntningar utifrån deras kön. Ändå osynliggör de rörelsen som arbetar för just detta! De går så långt att de till och med påstår att den feministiska rörelsen struntar i killar och män. Förnekandet av den rörelse som redan idag arbetar för killar och män tyder på en dold agenda.
Billings och Ströms ansträngningar att föra fram en genusanalys av mäns ställning i samhället, utan att ta in kvinnor i analysen, framstår som ett sätt att tysta samtalet om strukturella förtryck mot kvinnor. Men att tysta ner hur kvinnor drabbas av könsförtryck kommer inte att påskynda mäns frigörelse.
Lämna ett svar