Imorgon släpper antifeministen Pär Ström en ny bok. Det intressanta är inte att han släpper en bok, men journalisternas mottagande. Det rör sig om en print on demand, en bok som inte gått genom något bokförlag och alltså inte genomgått någon kritisk granskning av självständig förlagspersonal. Varje år släpps massor med debattböcker av författare som själva bekostar trycket. Och det är inget som brukar få uppmärksamhet.
Att släppa en bok på det här sättet är något som ses med skepsis av oss journalister. En gång när jag jobbade i P1 hittade jag en intressant debattbok gjord genom print on demand som var intressant eftersom den kritiserade svensk förlossningsvård. Min producent sa dock nej till att göra radio om den, eftersom boken saknade förlag.
Att en bok går genom ett respekterat förlag betyder inte att den blir perfekt eller att alla faktafel försvinner. Många böcker har genom åren dragits tillbaka och fått tryckas om, som kommit just från respekterade förlag. Men förlagsbakgrunden är ändå en indikator om att produkten inte är genomrutten. Som journalist vet man att en bok som ges ut på förlag har i alla fall stött på fler kritiska granskare än bara författaren själv. För att ge ut en bok på samma sätt som Pär Ström räcker det med att du har tillräckligt med mental kapacitet för att fylla i det här formuläret.
Floden av print on demand-böcker rinner förbi år efter år utan att göra så mycket väsen. Det finns dock ett undantag, och det är böckerna författade av Pär Ström.
Pär Ström kan göra små skrifter som han släpper som pfd:er på sin hemsida, och poff så är han på TV och i tidningar. Detta trots att hans böcker på allvar handlar om sånt som att män är förtryckta eftersom kvinnor kan sälja musik genom att vara sexiga. (Tyvärr, jag varken skämtar eller överdriver, exemplet kommer från en av hans böcker).
Huruvida han har något på fötterna eller ej spelar ingen roll. Pär Ström får passage till medierna eftersom han har ett skandaliserings-värde. Medierlogiken uppskattar helt enkelt folk som vågar säga såna saker som man vet att man egentligen inte får säga runt fikabordet. Till exempel grejer om kvinnor. Och när Pär Ström väl har sagt något skandalöst om kvinnor kommer något annat som medielogiken lovprisar: nämligen konflikt. Någon feminist blir arg, och så blir det en duell med heta känslor i tv-studion.
När Pär Ström nu släpper ny bok och återigen ska svassa runt i medierna visar det på vilken devalvering som skett inom samhällsjournalistiken, som i sin iver att vara underhållande glömt sitt uppdrag. För underhållande samhällsjournalistik kan faktiskt vara lika faktakritisk som den journalistik som inte görs i underhållningssyfte.
Rasistiskt bokomslag
Jag hade egentligen inte tänkt skriva det som kommer nu, men jag är rätt arg så jag tänker att jag struntar i att ”vända andra kinden till”. En av de saker som gör mig extra arg är bokomslaget som Pär Ström valt.
Bokomslaget med en bänk med texten ”endast kvinnor” är en parafras till de bänkar som endast vita fick sitta på under Apartheid i Sydafrika.
Pär Ströms bok handlar om diskriminering av män. Att jämföra mäns situation i dagens Sverige, med svartas situation i Sydafrika under apartheid – när de inte fick rösta och när de förtrycktes med våld från poliser, det är att inte ta svartas lidande på allvar.
Att förminska ett insitutionaliserat rassegregerat system på det här sättet vittnar om en stor okunskap men också om en brist på empati som jag är rädd att inga historielektioner i världen kommer bota hos Pär Ström.
Lämna ett svar